Roger Johansson är målare på Ramunderstaden. Han menar att yrkesutbildningar och verkligheten ibland befinner sig ljusår från varandra. Jesper André är 18 år, går bygg- och anläggningsprogrammet på Ebersteinska skolan och gör just nu sin första praktikperiod – ute i verkligheten.
På bygg- och anläggningsprogrammet får eleverna under det första året prova på de fem inriktningar de sedan väljer bland inför det andra och tredje året: anläggningsfordon, husbyggnad, mark och anläggning, byggnadsplåt och måleri. Att det blev måleriinriktningen för Jesper kom sig av att han under en sommar hjälpte sin mormor och morfar att måla om sitt hus.
– Det var ganska roligt så jag valde måleri, säger Jesper André. Men jag hade inte räknat med allt förarbete och hur mycket som krävs innan man kommer till det roliga målandet.
På Ramunderstaden har han under några veckor hjälpt målaren Roger Johansson att hänga tapetväv, tapetsera och måla dörrar och väggar. Och han får gott om beröm.
– Jag har aldrig haft en praktikant tidigare, säger Roger Johansson, men det fungerar riktigt bra. Det gäller att kunna ta eget ansvar, det är vad det handlar om egentligen. Jesper slutar skolan till våren och ska sedan ut på jobb. Då måste han kunna ta egna initiativ och även kunna ta folk på ett bra sätt. Och det känns bra redan nu.
Jobb och skola är olika saker
Roger Johansson säger att det är en sak att stå på skolan och tapetsera i små bås, och en helt annan sak att vara ute hos kunder. Han menar att man behöver ta hänsyn på ett helt annat sätt när man är ute hos människor i deras lägenheter. Det lär man sig inte i skolan.
Jesper André håller med och säger att det känns bra att få göra någonting själv och prova på att ta eget ansvar.
– I skolan spelar det ingen större roll om man gör fel någonstans. Här ute får man helt enkelt göra om det tills det blir bra.
Vi avslutar intervjun och Jesper återgår till arbetet. Just nu målar han på egen hand om entrén till en pizzeria medan gästerna kommer och går. Allt är precis som i skolan, fast inte alls.